Thank you for the music!
Under några månaders tid har jag fått kommentarer om att jag borde blogga mer. Det är såklart kul, så som den proffsiga bloggare jag är ska jag självklart lyssna på mina ack så många följare. För att kickstarta denna höst börjar jag med ett ämne som är otroligt viktigt för mig, nämligen musik. Alla har vi vår egna koppling till musik; vad vi gillar, inte gillar, vad vi helst lyssnar på en vanlig dag, om vi föredrar hörlurar framför högtalare osv. Den koppling jag har bäst koll på är min egen (what?!), så den tänker jag behandla nu.
Jag älskar musik. Alltså, verkligen älskar. Jag äter, sover, andas musik. Inte i det avseendet att jag helt musikaliskt korrekt kan plocka isär en låt och tala om vilken tonart den är i, hur den är uppbyggd, vilka instrument som används, vad de olika tekniska effekterna heter och sånt där. Jag är inte helt lost, men näst intill. Däremot kan jag till exempel känna igen en låt (och tala om vilken artist som står bakom den) bara några sekunder in i introt, sjunga med i näst intill alla låtar jag har listade på Spotify (en av listorna som ständigt uppdateras innehåller över 800 låtar, exempelvis) samt komma ihåg var jag hörde en viss låt för första gången. Musik finns överallt i min vardag och har faktiskt alltid gjort. Plus att jag sjunger med också, såklart. Inte alltid så bra men det spelar ingen roll. Tyvärr är jag lite töntig så jag är ofta tyst när jag lyssnar på musik med andra, men när jag är själv hänger jag alltid med.
Vad lyssnar jag på? Det här är en fråga som jag hatar, för jag lyssnar på allt. Och jag menar verkligen allt. Ena stunden lyssnar jag på sånt som andra kallar skrikmusik eller oljud och i nästa stund lyssnar jag på svenska folkvisor. Jag ser mig själv som en öppen person och det gäller även musik. Jag tror på riktigt att det finns något bra inom varje genre, så varför begränsa sig?
Hur började det? Som mycket annat började det med mina föräldrar. Stereon var igång väldigt ofta, som jag minns det. I mammas och pappas gömmor fanns sånt som Shania Twain, Elvis Presley, Cher, Céline Dion, ABBA, Roxette, soundtracket till Dirty Dancing, musiken från The Phantom of the Opera och mycket, mycket mer. Jag vet inte hur många av mina föräldrars skivor (och kassettband) jag har lånat genom åren. Vissa skivor har aldrig hittat tillbaka utan bor fortfarande i mitt rum.
Det är ju dock inte bara mina föräldrar som lyssnar på musik. Faktiskt. Exempelvis morbror Thomas var väldigt engagerad i min musikaliska uppväxt. Av honom fick jag lära mig att lyssna på Linkin Park, Skumdum, Dia Psalma, Staind, Blink 182, Nomy och en hel massa andra band och artister. Det var också Thomas som sa att "bra musik ska upplevas". Det innebär helt enkelt att musik inte ska spelas på volym ett utan gärna typ.. tio. Minst. Även min pappa lever efter detta uttryck så jag har inte riktigt haft något val än att formas av det. Grannarna, förlåt mig. Jag vet att ni får stå ut med en hel del emellanåt.
Jaha, men utanför släkten då? Här måste jag nämna skolan. Guldkroksskolan. Musiklärare Otto var alltid intresserad av vad för ny musik jag hade lyssnat på, om jag hade tips på något han borde lyssna på och sånt där. Tack vare honom fick jag upptäcka allt från The Beatles till Tommy Körberg och Helen Sjöholm. Jag stannade ofta kvar efter lektionerna, bara för att prata musik. En gång diskuterade vi det fina med LP-skivor så länge att jag kom för sent till lektionen efteråt (men det gick bra, ingen kvarsittning eller andra jobbiga konsekvenser). Även lärare Lena har varit viktig för mig. Jag träffade henne första gången när jag gick i femman och gick med i ungdomskören som hon ledde. Alltså, hur häftigt är det inte med stämsång? Kören gav mig en kärlek till musiken som jag inte riktigt känt förut och jag kände mig en del av musiken på något sätt. Ett tag efter att min tid i kören var slut började jag att ta sånglektioner. Där plockade Lena fram utmaning efter utmaning och vissa låtar hade jag aldrig hört förut. Tack vare Lena fick jag ett självförtroende i musiken, ett självförtroende som jag hade tappat lite på vägen. Alla dessa utmaningar gjorde dessutom att jag på riktigt fick upptäcka jazz, Monica Zetterlund, Lisa Nilsson, Frank Sinatra och andra storheter.
Nu har jag spårat lite, men det händer ju ganska ofta så jag skulle bli verkligt förvånad om någon hade väntat sig något annat. Hur som helst. Musik alltså. Bland det bästa som finns. Jag har ju inte bara de ovan nämnda personerna att tacka för allt jag lyssnar på, men de har absolut påverkat hur jag ser på och konsumerar musik. Jag lär återkomma till det här ämnet, för det kan aldrig bli för mycket musik.