Ni som känner mig, och ni som läst den här bloggen ett tag, vet att jag älskar träning. Pratar jag inte om det så kan ni ge er den på att jag tänker på det. Det är verkligen inte så att jag tränar mycket eller att jag kan allt, men tycker att det är så otroligt roligt och faktiskt väldigt intressant. De positiva effekterna som kommer av träning är något som jag tror att alla behöver. (Märk väl att jag inte bestämt vad träning är; träning kan vara olika saker för olika personer.)

 

 

De senaste månaderna har det dock varit svårt för mig att träna. Det hela började någonstans i september förra året. Då var jag på en av mina bästa vänners bröllop. Jag vaknade och mådde verkligen inte bra, vilket bara blev värre och värre under dagen. Max och jag åkte hem ganska tidigt och väl hemma hade jag så ont i halsen att det var jobbigt att bara andas. Kan tillägga att det var första och hittills enda gången som jag uppskattat whisky. Jag var sjuk i en vecka, men sen blev det bättre och jag tänkte inte mer på det. Sedan dess har jag dock haft återkommande perioder med halsont eller andra förkylningssymptom, och i januari blev det ihållande halsont. Till slut bokade jag tid hos läkare, vilket sköts upp några gånger. 4 april fick jag äntligen komma och ta prover, och i samma veva hade jag min första helt symptomfria vecka. Vet ni vad? Det har fortsatt så. Nu har jag sjukt jobbiga pollenbesvär istället, men det vet jag åtminstone orsaken till och kan lindra med hjälp av medicin. 

 

 

Sedan dess har jag sprungit lite sporadiskt men varit ganska rädd för att träna, för att jag fått för mig att jag kommer att bli sjuk igen så fort jag tar ut mig. Nu är det inte ens en månad kvar till examen så det är mycket jobb med uppsatsen, så idag kände jag att jag verkligen behövde tänka på något annat. Vad gjorde jag då? Gick på bodystep. Och det var SÅ KUL! Alltså, fy fasen vad jag saknat det. På riktigt. Otroligt tråkigt att ha behövt missa det i så många månader, men nu ska jag verkligen ta vara på det tiden som är kvar. Snart är det ju nämligen dags för en ny fas i livet, men det får bli ett eget inlägg. Nu ska jag äta glass.