Slappna aldrig av
Den senaste tiden har jag känt mig lite seg och hängig. Jag har givetvis tänkt att det beror på att jag har varit stressad och levt i något slags ständigt panic mode. Ni vet ju hur jag har stressat över gårdagens tenta och plugget i allmänhet. Igår kände jag mig dock annorlunda. Huvudvärken var något annat än spänningsrelaterad och kroppstemperaturen växlade typ var tredje minut. Det gick dock över lagom till tentan (kl 14 - 18 en fredag, alltså va?). Efter tentan var jag helt slutkörd, vilket man i princip alltid är och därför tänkte jag inte så mycket mer på det.
Tills idag. När jag vaknade imorse var jag helt säker på att jag var bakfull, trots att det var helt omöjligt. Tänkte att det var för att stressen äntligen släppt och att kroppen helt enkelt behövde vila. Huvudvärken gav sig dock inte och temperaturskiftningarna från igår förmiddag var tillbaka. Jag sov, drack massor med vatten, åt frukt, sov mer, tittade lite på tv osv, osv. Inget hjälpte. Då gav jag mig ut en sväng bort till lilla Ica, för frisk luft är ju alltid bra (att jag blev svettig av att gå i trapporna ner från lägenheten antog jag berodde på att jag helt enkelt var allmänt ofräsch). När inte ens den friska luften hjälpte så började jag dock att fundera på riktigt och jo, visst hade jag feber. Inte konstigt att jag inte mått så bra, att jag känt mig seg och att jag har haft lite ont i kroppen. Så, efter att ha beklagat mig för min familj, min granne och min pojkvän kände jag att jag behövde dela med mig till er som läser också. Jag hoppas att det är borta redan imorgon och att det inte blir värre än såhär, men ni får jättegärna tycka synd om mig ändå.

Min första tid i Kalmar tillbringades såhär. Då var jag sjuk på riktigt. Första dagen jag var någorlunda pigg skulle jag cykla till Apoteket, men väl framme insåg jag att plånboken låg kvar hemma. Då började jag gråta. Sedan dess har jag alltid en välpreppad "sjukdomslåda", i fall jag skulle bli ordentligt sjuk igen.