Mitt modersmål är svenska, jag är svensk medborgare och jag har bott i Sverige i hela mitt liv. Människor jag möter, och redan mött, skulle säga att jag är svensk. Jag själv skulle, om någon frågade, säga att jag var en blandning. "Blandningen" består av mina svenska och mina tyska rötter. Båda "sidor" har alltid var väldigt närvarande under min uppväxt, och jag har svårt att se var linjerna går. Är man van vid att göra saker på ett visst sätt så tänker man inte "vilket land tillhör jag nu?", utan man ser det som den man är. Så är det åtminstone för mig, jag vet såklart inte hur ni fungerar eller inte fungerar.

 

Även om jag juridiskt sett inte är tysk och kanske egentligen inte har någon aning om vad jag pratar om, så känner jag mig lika svensk som tysk och tvärtom. Vissa dagar är jag även lite engelsman trots att jag bara besökt England en enda gång hittills, medan jag andra dagar säkert kan vara italienare om jag försöker. Men först och främst är jag såklart Emma, och då kan ju vad som helst hända..