Här i Kalmar har jag inget TV-abonnemang, utan nöjer mig med de s.k. gratiskanalerna. Jag har alltså inte t.ex. trean eller femman, utan ser mest på ettan och fyran. På morgnarna är det inte så svårt att välja vad jag ska se på under tiden som jag äter frukost och gör mig redo att gå iväg till skolan, då jag alltid tyckt om Nyhetsmorgon (t.ex. så var Nyhetsmorgon ofta på när vi dagbarn lekte hos min första dagmamma, och jag minns att många av oss små faktiskt tittade på det, även om vi kanske inte förstod så mycket just då), men på kvällarna håller jag fortfarande på att utforska TV-djungeln. Två program har jag åtminstone klurat ut att jag tycker väldigt mycket om, och det är Sveriges bästa äldreboende och Kan du slå en pensionär? (Ni märker att det finns ett litet tema där, eller hur?)

 

Kan du slå en pensionär? börja sändas i höstas, och jag följde hela första säsongen när jag bodde i Helsingborg. Jag visste faktiskt inte att det skulle bli en andra säsong, men när jag upptäckte det var det givet att jag skulle följa även den. För er som inte vet, så handlar det om människor som behöver hjälp med att komma igång med träningen och få en bättre kost, och programmet avslutas med att de medverkande ska tävla mot en pensionär i någon sorts idrottsgren.

 

Av programmet Sveriges bästa äldreboende sändes precis det sista avsnittet, men det måste vara ett av de finaste programmen jag någonsin sett. Dvs, de snuttarna med de äldre. Att säga att t.ex. utvärdering av felaktig medicinering skulle vara fint, det kan jag inte riktigt stå för. Hur som helst. Jag är uppvuxen med starka och inspirerande mor- och farföräldrar (som, måste tilläggas, fortfarande är unga), och har alltid haft stor respekt för, givetvis alla människor, men framförallt äldre generationer. Jag tycker att det är fantastiskt när de olika personerna i programmet blir intervjuade, och berättar så öppet och ärligt om både sig själva och sina saknade, och det är i sådana stunder som man inser hur häftigt livet egentligen är. Alla människor har en historia att berätta, oavsett om man har rest jorden runt eller aldrig satt sin fot utanför hembyn, och jag kan bli lite ledsen av tanken på att inte alla får chansen att berätta. 

 

För att hoppa från ett ämne till ett annat, så var det igår premiär för ett program som faktiskt inte har med pensionärer att göra. Programmet heter Kommunpampar, och det kommer också bli ett program att följa. Jag är verkligen inte så politiskt insatt och intresserad som jag borde vara, men det här programmet verkade intressant på fler än ett plan.

 

Så nu vet ni vad jag tittar på de gånger min TV är på. Det blir gärna serietittande (typ Friends), eftersom det blir en lagom lång paus i pluggandet, men annars tycker jag ibland att det är skönt att bara ha något på i bakgrunden. Bor man själv och inte alltid vill att det ska vara knäpptyst, så är en TV ett ganska bra sällskap.