När Dominick Dunne: Power, Privilege and Justice och Murder by the Book var slut, såg jag på Eat Street. För er som inte sett Eat Street, så är det ett program som presenterar olika food trucks från alla delar av USA, och det är faktiskt väldigt intressant. Alla bilar har sina egna specialiteter, och jag tycker att själva konceptet i sig är otroligt fascinerande. När det var slut, var det dags för Halv åtta hos mig. Det programmet utgår jag från att alla känner till, så ingen vidare förklaring där. Nu då? Jo, nu ser jag på Niklas mat. Säsongspremiär. Niklas åker runt i världen och besöker olika kockar och deras krogar/restauranger, för att sedan tillaga en rätt typisk för området han besöker, vilket av min förklaring kanske inte låter jätteroligt men är ett program jag helt klart rekommenderar.

 

Jag har aldrig tittat på så många matprogram som nu. En anledning till mitt ökade intresse skulle kunna vara det faktum att jag inte känt smaken av den mat jag lagat (när jag väl känt att det varit lönt att laga mat, inte så mycket som går ner just nu) på ungefär en månad, och det börjar bli förbannat tröttsamt. Börjar känna mig ganska ynklig, även om jag känner mig bättre i halsen jämfört med i måndags. Det som stör mig mest är att jag faktiskt var frisk, och sen åkte på något nytt precis efteråt. Att jag tappat rösten gör inte saken lättare, för hur tusan ska jag kunna vara tyst en hel dag? Idag trotsade jag alla regler och viskade, vilket man egentligen absolut inte ska göra, men när jag väl träffar folk pratar jag hela tiden - det är emot min natur att vara tyst. Nåväl. Känner jag mig inte nämnvärt bättre på måndag så måste jag göra något åt detta, för så ont som jag har just nu kan jag inte riktigt minnas när jag hade senast. Faktiskt. Och detta är för övrigt min blogg, så jag får skriva sånt. 

 

Nu ska jag ta ännu en kopp kamomillte.