Elegance is the only beauty that never fades
I lördags var det finsittning, för att sätta punkt för introduktionen. Jag var ju bara med de tre första dagarna och sen blev jag sjuk, men i lördags kände jag mig nästan helt återställd så jag bestämde mig för att gå på sittningen. Det hade tyvärr frånfallit flertalet från vår klass, men det var trevligt att umgås med de som var med och jag är glad att jag gick.
Men, vad hade jag då på mig? Alla skulle vara uppklädda, och sådant gillar jag. Jag hade två klänningar att välja mellan, men när jag hade testat båda så insåg jag att det egentligen bara fanns ett alternativ, då jag fortfarande hade (och har) mindre smickrande ränder av det linne jag hade på mig på onsdagen första nollningsveckan. Men inte blev jag ledsen för det, för den klänning jag valde hade hängt alldeles för länge i min garderob och behövde användas.
Den här klänningen köpte jag på Myrorna i Skövde för 165 kr. Jag såg den, föll pladask och köpte den nästan direkt, utan att ha en aning om när jag skulle använda den. Den var för fin för att låta hänga kvar på en klädställning, utan jag ansåg att jag helt enkelt behövde ha den hemma hos mig.
Man skulle kunna säga att jag är som en skata ibland; jag dras verkligen till allt som glittrar.
Detta är tyvärr en fruktansvärt dålig bild, men förutom stenarna och paljetterna är klänningen svart och stickad.
För er som är intresserade, kan jag tala om att designern är "Pat Sandler for Wellmore". Pat Sandler tillverkade high-end fashion under eget namn på 60-, 70- och 80-talet, och detta skulle väl kunna ses som ett utlån av designer. Klänningen är köpt på Neiman-Marcus, när det fortfarande stavades med bindestreck, och Neiman Marcus (som det stavas idag) är ett företag, med butiker, i USA som bara säljer märkesprodukter. Dvs, där hittar du kläder från märken som Michael Kors, Burberry, Oscar de la Renta och svenska Acne, men företaget säljer inte bara kläder utan också smycken, skor, accessoarer, inredning och liknande. Företaget äger idag, förutom sina egna butiker och sin egen webbshop, även andra exklusiva butiker.
Googlar man kan man hitta aktioner på vintagesiter av liknande objekt som det jag äger, och jag måste säga att det slår an något inom mig när jag hör ordet "vintage". Vintage + glitter = oslagbar kombination. Några trådar har tyvärr gått på åtminstone ett ställe där några blåa små rör (pärlor) har åkt av och det saknas tre pärlor längs halsringningen, men i övrigt känns det som att det mesta är väl fastsytt och ingen större risk att fler saker ska trilla av verkar vara särskilt överhängande.
Vad gäller dateringen så kan man ju på axelpuffarna anta på att klänningen skulle vara från 80-talet någon gång, och om man (återigen) googlar så hittar man liknande objekt (både vad gäller design och samarbetet med Wellmore) som daterats till just 80-talet så det känns rimligt.
Oavsett varifrån klänningen kom, så kände jag mig i alla fall väldigt fin i den i lördags. När jag kom hem träffade jag två tjejer som också skulle in i huset, och de fullkomligt älskade min klänning, vilket gav mig ett ganska stort leende på läpparna. Till detta hade jag mina svarta pumps, och en håruppsättning som fick många fina komplimanger. Tyvärr fick jag ingen bra bild, så ni får helt enkelt vänta tills jag sätter upp håret på samma sätt igen. Inte heller fick jag någon bild på hela mig, så det får ni också vänta på.
Anledningen till att bilderna inte är så bra, är för att jag inte hittar min kamera. Måste glömt den hemma i Hjo, så då får det bli iPhone-bilder i dåligt ljus tills vidare. Bättre än inget, eller?
Wow, den är verkligen fantastisk.