Igår kväll funderade jag kring det här med olika människors styrkor och svagheter, att man ska satsa på det man tycker om och är bra på osv. Jag har fått MVG i alla språkkurser jag någonsin läst (skryt skryt, men det är min blogg och de flesta som läser här känner ändå till det), och jag har alltid fått höra att jag är duktig på att skriva.

När sista betyget i svenska skulle sättas frågade jag min lärare vad det var som gjorde att jag fick MVG (dittills var jag den första av alla hans elever som ifrågasatt ett högt betyg), svarade han att skrivningen hade varit helt okej men att det var mitt muntliga framträdande som räddade mig. Men egentligen, är det så förvånande? Lika många gånger som jag fått höra att jag kan skriva, lika många gånger har jag hört "Emma, när ska du sluta prata egentligen?". What can I say, jag gillar att prata. Dessutom så är jag en fantastiskt intressant person, så tråkigt för er som inte lyssnar.

 

(Fast när klockan närmar sig kväll och tröttheten sätter in, så gör ni nog bäst i att stänga öronen. Jag har en tendens att yttra de mest konstiga sakerna oberoende tid på dygnet, men kvällarna är ofta värst.)