Det största som hänt i min värld de senaste dagarna, är snön och Nelson Mandelas bortgång. Det har alltså inte hänt så mycket här. I torsdags morse vaknade jag pigg och förväntansfull 06.30. Det första jag möttes av, var en notis på telefonen som talade om att Nelson Mandela avlidit vid 95 års ålder. Därefter tassade jag försiktigt upp till mitt fönster, vinklade persiennerna och såg min första snö här i Kalmar. Jag kände att jag behövde hoppa in i närmaste Astrid Lindgren-film, men eftersom jag skulle till skolan gjorde jag frukost istället.

 

När jag gick i femman, skrev jag ett arbete om John F. Kennedy. Jag minns inte om jag faktiskt visste vem han var, eller om jag bara hade hört namnet och valde honom för att ha något att forska om. Året därefter skulle vi göra samma uppgift, fast i engelskan, och jag valde Nelson Mandela. Det var min första personliga kontakt med namnet och personen Mandela, och trots att jag reflekterade över otroligt mycket av den information jag hittade så förundrades jag mest av de 27 år han satt i fängelse. För en liten tjej på 11 år, var det mycket som var obegripligt och svårt att förstå orsaker till. Några år senare, närmare bestämt när jag gick i trean på gymnasiet, såg vi i min engelskgrupp en film som i korthet handlar om Mandelas tid i fångenskap. Filmen heter Goodbye Bafana, så vill ni se på film någon dag kan ni ju se den.

 

Det här med snön är ju en helt annan historia. Jag har längtat efter snö i nästan en månad, så när jag fick se snö, även om det var väldigt lite, så blev jag lika glad som man blev när man var liten. Förstå då min stora sorg när jag i söndags gick ut en liten sväng, och kände vattendroppar. Ute ser det nu ut som en trist dag i början av mars, när all snö är på väg att töa bort för sista gången för att ge plats åt våren. Jag vill inte ha plusgrader i december.

Nåväl. Man kan inte få allt. Jag äter lussekatter, ser på julkalendern 07.15, tänder min ljusstake och stjärna, bakar julgodis och ser på julfilmer i så stor utsträckning som jag bara kan, och längtar tills nästa fredag då jag åker hem för att tillbringa två hela veckor med familj och vänner. Fast innan dess ska jag skriva några tentor, presentera ett grupparbete, och köra bil. Och göra det jag gör bäst vid den här tiden på året: äta julgodis på Almnäs.