Jag har alltid varit en drömmare. Fantasin har varit en tillflykt när jag behövt det, men den har också agerat något slags filter som fått enkla och tråkiga saker att bli viktigare än de egentligen är och därmed verkat som bränsle och motivation. Ibland har den fått mig distraherad och lett in mig på sidospår, men oavsett hur den påverkar mig och oavsett vad andra tycker och tänker, så behöver jag fantasin, kreativiteten och drömmandet i mitt liv.

 

Jag vill mycket. Det är fortfarande lite trassligt i huvudet med alla spår och vägar jag vill utforska, men en väg jag tänkte utforska på nytt och ordentligt är utbildning. En bra utbildning är något jag alltid trott på, men det har tagit en väldigt lång tid att komma fram till vilket område jag skulle ge mig in på. Nu har jag bestämt mig.

 

Efter många om och men, landade valet på ekonomprogrammet i Kalmar. Linnéuniversitetet är inte det mest ansedda universitetet, men jag tror på att hårt arbete och personlighet i slutändan är det viktigaste. Eftersom jag dessutom läser grundprogrammet, så finns möjligheten att läsa ett masterprogram och då förhoppningsvis på ett annat universitet. Vi får se.

Jag kan inte veta vart jag kommer söka mig efter Kalmar, vad som kommer att hända då eller ens vad som kommer hända under de närmaste tre åren. Jag har ingen aning om vad det är jag kommer få lära mig eller hur jag kommer kunna använda det i mitt framtida arbetsliv, men trots att det kanske går emot sådant jag brukar säga och vara så är det just ovissheten som är lite spännande. Jag ser fram emot att se vad som ska hända, samtidigt som jag tänker försöka göra vad jag kan för att göra allt som ryms i min skalle. Pepp på livet, skulle man kunna säga så?

 

En annan sak jag ser fram emot, är att börja sjunga igen. Ta lektioner. Det ska jag avsätta tid för, för jag är inte "klar" än. Jag har bara skrapat lite på ytan, det finns så otroligt mycket mer att lära. Musik är ju bland det bästa som finns, och jag vill ta reda på mer om just mig och min röst. Tjoho!