När jag vaknade imorse var det vitt, vitt, vitt så långt ögat kunde se. Det var inte vad jag hade väntat mig, och jag kan tänka mig att väldigt många fler med mig kände en viss chock när de drog upp persiennerna. Efter en dryg timmes promenad (kl 9 ungefär) till Max jobb för att hämta bilen hade dock en hel del av snön redan börjat smälta bort, och nu ser jag nästan inga spår alls av den. Strålande sol har vi däremot haft i flera dagar nu, och det gör mig absolut ingenting. 

 

Annars då? Livet flyter på. Jag njuter fortfarande av att ha ett riktigt sovrum, diskmaskin och en ljusslinga i garderoben. Det är lite ovant att inte ha tvättmaskin längre men det är väl det enda som skulle vara lite, lite negativt. Eftersom det finns två tvättstugor att boka, som ligger bara en trappa ned, så känns det ganska dumt att klaga. För 20 dagar sedan gjorde jag min sista dag på BTJ men eftersom jag var sjuk i ungefär en och en halv vecka efter det så har jag inte riktigt haft tid att reflekta över den tid som förflutit. Sökt jobb har jag dock hunnit med och imorgon har jag en intervju på ett väldigt spännande företag (nej, tror inte på "don't jinx it" längre). Har stora förhoppningar på det mötet, men vi får se vad som händer. Det känns i alla fall alltid lika skönt att åtminstone få komma på en första intervju.

 

Tills jag har hittat ett nytt jobb promenerar jag ibland, lagar mat, försöker för allt vad jag är värd att inte döda alla fina växter vi har och läser böcker. Imorgon kväll ska jag gå på Grit Strength, som är mitt favoritpass på gymmet men som fått se sig nedprioriterat av jobb, stress och förkylning. Nu är det dags igen och jag ser fram emot det så otroligt mycket (även om jag vet att det kommer att bli oerhört tufft efter ett så långt uppehåll som jag har haft).