I torsdags skrev Hanne Kjöller en ledare med rubriken "Skilj på hysteri och allergi", på dn.se. Texten handlar i kort om att antalet allergiska eller överkänsliga personer har ökat, att människor i hög grad överdriver och inte alls är så allergiska som de säger (på grund av felinformation osv) och att det är att likställa med vansinne att göra exempelvis flygplan till en nötfri zon. Ledaren kan läsas här.

 

Svarat på denna ledare har bland annat Unga Allergiker gjort. Deras svar behandlar sådant som att de också gärna vill veta varför fler uppges vara allergiska, samtidigt som att allergi trots allt inte är något man väljer. Sen nämner de också att det faktiskt finns sådana som är väldigt allergiska, och är det då inte värt att försöka undvika att dessa får allergiska reaktioner? Deras svar kan läsas här.

 

Här lämnar jag dessa texter. Det finns poänger och brister i båda, men närmare än så tänker jag inte kommentera dem. Däremot tänker jag kommentera allergi.

 

I "mina papper" går att läsa att jag är allergisk mot pollen (främst björk och gräs), pälsdjur, nötter, jordnötter och mandlar. Dessa ämnen har jag dessutom fått allergiska reaktioner av. Allergierna är dock inget som direkt hindrar mig i min vardag, och har aldrig gjort. När någon bjuder på till exempel choklad frågar jag gärna om det innehåller nötter, och skulle det göra det så låter jag helt enkelt bli. Jag blir inte heller arg eller besviken på personen i fråga. Pollen och pälsdjur är förstås lite svårare att bara tacka nej till. Sommaren är egentligen den värsta tiden på året för mig och vistas jag bland pälsdjur blir jag alltid täppt, hostig eller får kliande ögon (Macke, detta gäller tyvärr även dig). Det som är så fint är dock att det finns medicin. Ni som känner mig vet att jag så långt det går undviker värktabletter, men allergitabletter (samt ögondroppar och nässpray) använder jag faktiskt. För det mesta hjälper de, och jag slipper hålla mig isolerad från världen typ ständigt.

 

Sen har vi min syster. Hon är allergisk mot.. tja, mycket. När människor frågar vad hon är allergisk mot finns det sådana som ifrågasätter om hon verkligen kan vara känslig mot allt det där. Svaret är: ja. Det är inget hon har valt eller överdriver. Hade hon kunnat slippa alla dessa allergier, hade hon gjort det. Därför blir jag arg, å hennes vägnar, när människor inte förstår. Vissa tar för givet att alla kan äta tomater, apelsiner, äpplen, kryddblandningar eller vad det nu kan vara, men det är tyvärr inte så. Eller, de kan men det får konsekvenser.

 

Jag är medveten om att många överdriver sin allergi och det tycker jag är otroligt respektlöst mot de personer som faktiskt är svårt allergiska. De som överdriver kanske har blivit felinformerade, det vet jag inte. Men att lägga sig under en sten och vänta på att självdö är inte rätt väg. Lär dig att hantera situationen, läs på om din allergi och ta det lite lugnt emellanåt. I somras fick jag en allergisk reaktion av sockerärtor och ibland kliar det lite i munnen om jag till exempel har ätit äpplen. Inte kräver jag att mina föräldrar ska gräva upp sina växter eller sluta köpa äpplen för det. Inte heller min syster ställer sådana krav, som är mycket mer känslig än jag.

 

Missförstå mig rätt, det finns allergier som är svårare att leva med än andra. Det finns också de som på riktigt inte kan vara i samma rum som en öppnad jordnötspåse. Det jag vill få fram är att vi (både allergiker och icke-allergiker) måste lära oss att förstå och, framför allt, att respektera varandra. Vissa människor kan inte äta allt för att deras kroppar på olika sätt reagerar negativt på vissa saker, medan andra kan äta precis vad som helst. Svårare än så är det inte. 

 

//Jag har valt att inte lyfta fram intolerans, på grund av att jag själv inte är intolerant. Min insikt sträcker sig inte längre än till att känna personer med intolerans. Jag har heller inte förklarat korsreaktioner, som är ett långt kapitel för sig. En sista grej är att jag verkligen vill poängtera att allergi måste tas på allvar. Svåra allergier kan i värsta tänkbara fall vara livshotande, så att tänka "men det innehåller ju så lite" eller "äsch, han eller hon behöver inte veta, det gick ju så bra förra gången" är höjden av ignorans och respektlöshet.