Mitt hjärta är som ni vet inte riktigt mitt att helt råda över då det tillhör Max just nu, vilket medför att jag känner mig hemma i princip var som helst så länge han är där (ja, det är nu ni ska utbrista "aaaaaww!", lägga huvudet på sned och glittra lite med ögonen), men det finns såklart även vissa bestämda platser som mitt blodpumpsorgan gärna pumpar lite extra för. Jag tänker beskriva två av dem.

 

Den främsta är, såklart, min hemstad. Hjo. Staden är ungefär lika stor som namnet är långt, men charmen överstiger till och med Judy Garland. Här kan du vandra omkring bland välbehållna trähus där de äldsta är från 1700-talet (detta var har vi såklart fått pris för), bada i Vättern som egentligen aldrig blir riktigt badvänlig, eller äta massvis med glass. Som ni förstår är detta främst sommaraktiviteter, och på vintern kan man halka omkring på trånga gator eller fika. Jag brukar föredra att fika. 

Ja, plus att vi har Sveriges största al nere vid hamnen. Inte illa. (Sen är det så vackert på många ställen att man nästan får ont i magen.)

Det andra stället som ger mig en känsla av att vara hemma, är inte helt osökt Helsingborg. Skåne i allmänhet är speciellt för mig, men när jag flyttade till Helsingborg så blev det ju bokstavligen mitt hem och är en stad jag verkligen trivs i. I min lilla studentlägenhet på söder bakade jag mina första frukostbröd, firade jag kanelbullens dag genom att faktiskt baka kanelbullar, hängde jag från bordet för att träna, och pluggade mina första universitetskurser. Var jag inte där, var jag i skolan med en fantastiskt bra klass (jag saknar så många av er), lyfte saker på Actic eller sjöng - för mig - omänskligt ljusa toner i GA-kyrkan. Jag tyckte också om att vandra omkring bland hyllorna på Ica OJ! eller prata med den äldre damen med garnerna. Sen kan man ju även åka en himla massa tåg i Skåne, så det gjorde jag några gånger. Nästan alla resor gick till Lund, där jag träffade ännu fler fina människor och lärde mig den snabbaste vägen mellan stationen och Institutionen för kulturvetenskaper.

Gamla stan ska såklart också nämnas, och är så mysigt med alla caféer, restauranger och butiker att man kan gå i flera timmar flera dagar i rad och ändå lyckas hitta ett ställe man inte tidigare varit på. I alla fall om man lätt går vilse, som jag.

 

Ska jag välja mellan dessa två blir det med en gnutta tveksamhet Hjo som vinner. I förmiddags träffade jag min farmor när jag var på väg till bussen - i Helsingborg kunde jag gå en hel dag utan att se ett enda känt ansikte. Det är i hemstaden jag har den allra största delen av min familj och flera av mina vänner, och det är det som får mig att kalla Hjo mitt hem. "Har man en gång fått Hjosand i skorna återvänder man". Jo tack.